Eftersom jag inte lyckats somna ännu så passar jag på att skriva ett inlägg.
Tänkte på hurdant liv jag och Ellinor lever nu. De här veckorna. När vi åkte hade vi inte bestämt oss för hur länge vi skulle vara borta, vars vi skulle eller vad vi skulle göra. Det enda vi bokat var flyg till London och tre nätter på hostel där.
Kvällen innan vi skulle checka ut satt vi och kollade på en karta över England och bestämde oss för Birmingham i en vecka. Där såg vi en dag att One Direction skulle spela. Vi hittade biljetter tre timmar innan insläpp och hamnade på andra raden, något vi inte hade aning om den morgonen. I Burmingham fick vi sen tips om Chester och åkte dit, vilket är en av de finaste städerna jag nu besökt. I Chester satt jag på telefonen och sökte hostel i hela Yorkshire distriktet, vi hittade ett intressant långt åt helvete i bushen och bokade det utan att veta hur vi skulle ta oss dit. Men det tog oss till byn Hawes och Englands vackraste landsbygd.
Vi skulle vänta med Skottland hade vi bestämt men tog tåget 2 dagar senare upp till Edinburgh i Skottland, vidare till Ayr och sen Glasgow. Efter några dagar i Glasgow blev det pissväder som skulle hålla i sig, vad kunde vi göra? Jo bestämma oss dagen innan avfärd för att ta bussen ner till Brighton som ligger längst ner i England.
Brighton skulle vi egentligen lämnat i måndags, men vi trivdes mycket och bokade extra nätter.
Igår slog vi oss ned i soffan på hostlet i Brighton för att bestämma nästa destination. Och ja, nu ligger jag här i en säng i Cardiff som ligger i Wales.
Varje ny destination har vi ofta gjort dagen innan utcheckning från hostlet. Och det har kunnat vara tvärs över landet.
Jag trivs hur bra som helst och klarar galant av att leva ett liv utan planering. Jag är en sån person, planering åt mig själv har aldrig varit min starka sida och impulsgrejer gör jag stup i kvarten. Kommer jag på nått jag vill göra, vill jag oftast göra det på en gång och kan inte somna på natten!
Det är väldigt härligt att känna att man kan göra och fara och flänga utan någon planering eller måsten. Man kan ju inte det hur länge som helst, men ett tag, innan jag åker hem till mitt kära paradis och alla nära och kära som jag saknar varje dag!
Men först ska jag fortsätta flänga runt, vem vet vars vi är på måndag? Det är lite som att va en fågel. För det är precis vad jag känner mig som, en fri jävla fågel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar